I det här inlägget vill jag passa på att tacka dig. Du har varit till stor hjälp i mitt liv under den svåra tid jag gick igenom i skolan. Jag är dig evigt tacksam för allt du gjorde. Arbetsförmedlingen, soc, kuratorer, halvtid - allt.
Det du gjorde gav mig så mycket energi, energi som var väl behövlig för att ta mig igenom det mörker som låg över mig. Jag vill också passa på att säga att jag mår bra, just nu i skrivande stund. Vintern är ett faktum så måendet varierar minst tio gånger om dagen. Ångesten är måttlig, så jag tar mig förbi den. Jag har mitt måttband jag klipper på varje dag och räknar ner till april, just idag är det 118 dagar kvar till den första.
Sommaren knatade på och jag hade typ bara tråkigt i en vecka totalt, värmen tog död på mig ett antal gången men jag klagade inte för det. Vi blev dessutom med föl, så en hel del hästgos blev det såklart - Källhöjdens Fridolf - kaxig men åh så gosig, framförallt när han skulle sova i mitt knä. Vi gjorde inte mycket av det jag önskat men nu när Jesper har körkort så kan vi ju sätta det som mål på sommaren 2015. På tal om Jesper, ja, vi är fortfarande tillsammans och vi är väl som vi alltid varit, bråkar ibland, men vi löser det alltid. Han är en väldigt stor del i mitt liv och han stöttar mig något otroligt. Just nu mobbas han för att han tycker jag är överdriven med min handtvättning men han gör ändå som jag ber honom. Har du förresten något förslag på hur jag kan tacka honom så får du gärna meddela ^^.
Jag vet inte hur länge jag sagt till mig själv att jag ska ringa dig, eller höra av mig på något sätt. Men så fort jag fått det i tanke så har något annat kommit ivägen. Jag har sagt till mig själv att jag ska köpa en blomma åt dig också, men just nu har försäkringskassan fuckat upp min ekonomi (ursäktar språket), så jag får ingen hjälp från soc förns i Februari månad, it sucks! Så just nu lever jag på 960 kr, plus den hjälp jag får ifrån svenska kyrkan. Tror jag skrivit om det i tidigare inlägg om du vill veta mer om det.
Ja, det finns ju egentligen så mycket mer, men det kan jag ta när jag äntligen får tummen ur och höra av mig på riktigt. Fram åt vårdagarna har jag planerat att ta en sväng förbi skolan så att jag får träffa dig. Om du jobbar kvar då vill säga, annars är det onödigt!
Många kramar, den där Emilia.
Kommentera